Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Varmt😓

Publicerad 2014-08-03 13:38:23 i Allmänt,

Skall man springa 30 km Lidingölopp så måste man träna långa rundor. Idag blev det 21 km. Jag hade en liter vätska med, elektrolytblandning. Jag kunde ha haft det dubbla med. Jag kände mig som Scott Jurek när han sprang i Death valley. Borta vid Gastelyckan och med ung 5 km kvar var mina ben inte särskilt samarbetsvilliga. Tog mig hem på sämsta kilometertiden i år. Och nu äter och dricker jag allt jag ser. 


Före
Ingen efter bild. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela