Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Onsdagskväll 9 mars

Publicerad 2022-03-09 22:52:08 i Allmänt,

Skriver igen för jag tänkte innan i kväll när jag tittade ner på Vårdskolan att det var där vi såg varandra, jag och Tomas för första gången, och  att jag är så glad att jag fick lära känna dig, leva med dig i mer  än 40 år. Hur vår vänskap utvecklades till kärlek. Jag är så glad att jag träffade dig Tomas. Allt vi hunnit uppleva tillsammans. För att vi har Oscar och Emelie. Att du var en fin bonuspappa till Jeanette och Niclas. Du var min trygghet, du var min klippa. Vi skulle ju sitta på hemmet tillsammans, vi skulle åldras ihop. Det blev inte så. Men du ska finnas med mig i mina tankar, våra minnen ska jag vårda. Älskade vän ❤️ du saknas mig så. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela