Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Äntligen fredag......

Publicerad 2015-10-16 20:34:36 i Allmänt,

Brukar inte längta till fredag, Jag anser att det är fel att längta bort vardagarna. De är i dem vi lever mesta delen av livet. Men det känns som jag är i en jobbig period nu. Ganska många beredskaper har det blivit på grund av byten jag gjort. Och en kösatsnings-dag som jag kanske inte ville ha egentligen.Men nu är det som det är. Och bara att gilla läget!!!!
I morgon skall jag gå på bio med Emma och Julia. Det skall bli skoj.
Körde 20 min på Actic i morse. Sprang en runda i kväll och den var helt enkelt fasansfull. Benen var som bly. Omgivningen var tråkig (sprang i stan). Inte en enda minut kändes det bra. Mina ben måste helt enkelt bli snabbare. Få se vad kvällen har att erbjuda. Vi har ätit, torskrygg i ugn med ris och sallad. Druckit kaffe,till vilket jag klämt ett halvt kexchoklad. Känns som den andra halvan snart blir uppäten också.Kanske kan vi enas om en film att se och kanske håller T sig vaken hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela