Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag.

Publicerad 2016-08-08 22:00:56 i Allmänt,

Actic i morse som vanligt. Kände inte för att gå upp ur sängen när klockan ringde. Efter gymet kändes det bättre. Varit på MR kameran hela dagen, Ganska mycket att göra men tiden går fort. Sen har jag hunnit med mycket om jag får säga det själv. det hjälper att hålla tankarna i schack. Handlade kaffe och lite annat på Willys på vägen hem. Gick med Lufsen en låångsam runda. Sen bestämde jag mig för att springa en rumda, tog med mobilen och stannade vid en del Pokestop. (Jag vet att det är helt sjukt, men jag tycker ännu så länge att det är roligt.)
Kom hem åt lite, satt en stund i uterummet. Varmt och skönt därinne men ute kändes det som höst.
Lagade sen mat till Lufsen, storkok så att det räcker några dagar. Fixade sallad till morgondagens LLIF-träning.
Och lite annat smått och gott. Tittat lite på TV och blivit glad över Sara Sjöströms OS-guld. Och Emma Johanssons silver! 
Fått meddelande från Jeanette, de är framme i Kongo Kinshasa. Det känns bra att veta men saknaden är ändå stor. Nu skall jag gå och lägga mig och försöka få lite mera sömn än i natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela