Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

3 januari

Publicerad 2016-01-03 09:20:31 i Allmänt,

När jag såg Sydsvenskan som låg på köksbordet och det stod söndag på den så tänkte jag att det var fel. Men jag har varit ledig så mycket nu så jag har kommit vilse bland dagarna. Tomas jobbar extra idag! 
Det är en kall och klar vintermorgon. 
Dagen som ligger framför mig kommer mestadels att bestå av fixande här hemma. Gymet. Handla mat på Willys. 
I kväll åker vi och säger hejdå till de som än en gång åker iväg. Och klumpen i bröstet ger sig tillkänna. I morgon får jag väl städa mycket så att jag håller tankarna i schack. Sen kommer vardagen så småningom tillbaka. Jag tror att man skall vara glad för vardagen. Bara man inte glömmer bort att det är där man lever mesta tiden. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela