Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Helgen går så fort..

Publicerad 2016-01-24 19:21:26 i Allmänt,

Jag tänker då och då på att pensionsåldern kommer allt närmare. I nuläget känns det som att jag vill jobba längre än 65 men inte heltid.
Men på söndagkväll känner jag ibland: så skönt det hade varit att vara ledig.....
Åkte till Skrylle vid tiotiden och sprang milen. Jag sprang och njöt de första 7 km så jag förstod ju att det gick för sakta. Men jag är så lycklig över att jag kan springa igen. I nuläget är 10 km "långt" för mig så de sista backarna kändes ändå lite jobbiga och jag kände av knät lite. lite.
Vi gick en runda med Lufsen Tomas och jag när han kom hem från gymet. Vi kom hem strax efter fem och det var inte helt mörkt, det är så fantastiskt att man redan märker det så mycket att vi är på väg mot "ljusare tider".

Så har vi ätit, sett färdigt "Eat, Love and Pray". En ganska bra film. Ganska mycket feelgood-film.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela