Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

22:39 dags att sova.

Publicerad 2017-01-01 22:43:50 i Allmänt,

Dags att sova då i alla fall om man skall upp halv sex i morgon bitti och jobba. 

Sprang, joggade, gick den runda vi skall vandra med jobbet en lördag i januari. Men jag tror att vi skall ta den motsatt håll. 
I morse städade jag kyl och frys för att se över all överbliven mat. Så det blev till stor del en middag på rester. 
Hämtade den gula Yarisen i Malmö, sa hej till Jeanette med familj. Läget är lite mera stabilt i Kongo nu så det känns lite bättre. 
Just nu håller sig ångestklumpen lugn. Men jag vet att den kommer att komma tillbaka. 
Det är bra med jobbet i såna fall. Man hinner inte tänka så mycket. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela