Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndagen ligger framför mig

Publicerad 2017-01-15 09:04:47 i Allmänt,

Inget planerat. Springa står på listan. 

Vaknade tidigt. Kunde inte somna om. Tankarna far runt i huvudet. Känns som det är så mycket som jag måste göra ta ställning till. Tänker mycket på Lufsen som är gammal. Resan till Zanzibar. Och en massa annat som snurrar runt och jag slås av en hopplöshet. Det känns oftast bättre efter ett tag när man varit uppe. 
Så Siv, kavla upp ärmarna och ta dig an dagen. Finns inte mycket annat att välja på. Skulle vara förstås att krypa ner under täcket och stanna där. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela