Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Vad skriver man om när varje dag är den andra lik.

Publicerad 2017-01-12 21:45:18 i Allmänt,

Jag har haft mycket nytta av den här bloggen som jag ser som min dagbok. Och att ibland gå tillbaka och läsa har varit nyttigt. Och jag vill fortsätta skriva varje dag ett tag till i alla fall. Men... det händer ju inte så mycket. Dagens höjdpunkt var nog spinningpasset med Linda. 

Men det som gladde mig mest var sms:et från Emelie där hon berättade att hon kände sig bättre och att hon blivit väl omhändertagen på S:t Görans sjukhus😊. 
Det behöver kanske inte hända en massa saker varje dag. Det viktiga är nog att ta vara på vardagen och glädjas åt de små tingen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela