Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Jag blir så trött

Publicerad 2017-09-30 14:39:00 i Allmänt,

Den här dagen började bra. Jag har beredskap men ännu inget jobb. Stökade lite här hemma med tvätt och annat. Gjorde dadelchokladbollar. Tyckte att det blåste för mycket så jag packade väskan för gymet men när jag kom ut insåg jagju att i så här fint väder springer man inte på löpbandet inne på gymet. Så jag gick in tog på mig löparkläder. Kände precis innan jag stack ut en smärta ner i vänster ben. Det gick bra att springa. Men nu har jag så ont. Försöker hitta ett läge där jag inte känner den.

Tror att det kommer från ryggen och då kan det bli långvarigt. Jag hatar att ha så här ont. F-n, F-n, varför? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela