Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Läste en intressant artikel i RW

Publicerad 2019-09-06 07:08:38 i Allmänt,

När Tomas köpte nya löparskor på Runners Store fick vi ett ex av Runners World. Den hade vi med oss för att läsa på planet men jag har inte läst den förrän nu när vi väntar på att Emelie ska komma hem. Artikeln heter " Löparens kropp och själ" av Johan Renström" 
Tänkte att det stämmer rätt bra med mitt försök på UltraVasan där jag gav upp. Där jag borde ha kunnat ta mig i mål. 
(null)

(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela