Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag och musen är borta.

Publicerad 2021-01-11 21:06:30 i Allmänt,

I morse när vi vaknade så hittade vi vår ofrivilliga musgäst död i en av fällorna. Han hade en chans att överleva vi hade en fälla med tippbräda till en tom plasthink. Då hade vi släppt ut honom. Lite sorgligt men det var ganska äckligt med muslortar  lite överallt. Har dammsugit och torkat, har tvättat filtar. Och jag hoppas att jag har hittat alla ställen där musen varit. 
Tränade efter jobbet i form av en löprunda. 
Lagade mat. Vi tittade lite på Bridgerton, sen ställde vi i ordning efter musstädningen. 
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela