Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Trött men nöjd

Publicerad 2013-07-04 21:56:51 i Allmänt,

Efter att ha deltagit i Coach K Runners FYSträning på Sankt Hans backar är jag trött men det känns bra. Emelie som skulle ha följt med mig, valde kärleken framför sin gamla mor och åkte till Lomma Beach och grillade. 
Suzan är fantastisk att peppa. Det var grymt roligt.Och vädergudarna var med oss. Varmt och ganska soligt.
Nu måste jag försöka komma i säng innan timmen blir alltför sen. I morgon väntar en jobbig dag på MR-kameran.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela