Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

16 maj

Publicerad 2013-05-16 22:05:27 i Allmänt,

16 maj torsdag. Tiden går så fort. Stack ut och sprang en runda direkt efter det att jag hade vaknat. Det blev lite drygt 5 km. Då var det soligt och fint. Vi kunde också sitta ute och äta frukost. En fin morgon. Men ganska snart började det mulna på. Vårt mål idag var Morro Jable. Vi körde genom Costa Calma och här var det riktigt turistiskt, men med väldigt fina planteringar. Vi hade tänkt besöka en botanisk trädgård. Men för att kunna göra detta var man tvungen att lösa inträde till ett zoo för 25 euro per person och sedan ytterligare 5 euro för att komma in i den botaniska trädgården. Och så intresserade var vi inte. Man kunde få åka på kamelsafari för 10 euro, men det lockade inte Tomas alls, så vi körde vidare. Morro Jable är en typisk turistort. Vi gick lite längs affärsgatan, och kanske hade ag köpt en Aloevera kräm till Emelie för att hon är hundvakt. Men en av damerna anföll ig så fort jag kom i närheten av ståndet. Hon slet upp en burk och var beredd att smörja in mig och då flydde jag. Vi gick istället ner till stranden. Ömsom moln, ömsom sol och till sist bara stora mörka moln. Vi delade en vegetarisk pizza och drack varsin öl på en liten strandbar. Pizzan var inget vidare. Sen gick vi en bit längs stranden och sen tillbaka in till stan där vi drack en kopp kaffe innan vi körde hemåt. Vi körde en annan mindre väg hem som jag tyckte var hemsk. Tvära kurvor och stup vid sidorna. Jag är extremt rädd för höjder och även för att åka bil. Väl hemma åt vi lite, tog det lugnt, fortfarande helmulet. Sen sprang vi på stigar och cykelbanan en runda på drygt 7 km. Tomas knä höll hela vägen. Och nu sitter vi här på altanen. Har druckit ett glas rött vin och skall snart gå och äta. Efter maten blev det en liten promenad på de närmsta bergsknallarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela