Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Har beredskap

Publicerad 2013-05-03 21:44:00 i Allmänt,

Varit hos Niclas som fyller år idag. Inte tränat mer än lite på gymmet i morse. Är fortfarande förkyld. Har precis ätit en hel påse chips. Jag kommer att må dåligt av chipsen det gör jag alltid.Sen bestämmer jag mig för att aldrig mera köpa chips och sen går det kanske ett halvår och sen gör jag det igen. Ett glas vin har jag också druckit men där blir det inte mer. Slötittar på en film. The greatest. Handlar om ett par som förlorar sin son i en trafikolycka. Få se hur den utvecklar sig.
Niclas och Emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela