Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Så j-vla ont

Publicerad 2013-05-23 21:56:32 i Allmänt,

Jag har sedan min operation känt av mina ljumskar till och från. Efter Lundaloppet fick jag ont till höger i magen. Jag kände av det när jag sprang i Fuerteventura men det var uthärdligt. På vägen hem på flyget hade jag ordentligt ont i mina ljumskar. I måndags sprang jag 4 varv på Sankt Hans backar, det var tungt men kändes ändå ok. Men i går började det göra ordentligt ont och även idag men mest i höger,jag bestämde mig för att bara jogga igenom 5 km SHE. Det gjorde jag , ett tag tänkte jag bryta för det det smärtade i hela benet. Men sen gick det över och det kändes ganska lätt. Men efteråt, och nu...har tagit 2 alvedon och skall gå och lägga mig. Det här känns som ett bakslag. Snälla, låt mig vara smärtfri i morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela