Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Så var det fredag igen...

Publicerad 2013-05-31 21:28:00 i Allmänt,

Undrar om det inte är så att jag har ett ganska tråkigt liv. Och nu när jag inte kan träna är det förstås ännu värre. F-n jag vill vara frisk och kunna träna. Vardagslivet är ju den tid vi lever mest i.Och om träningsdelen försvinner bort för mig så är det en rolig del av mitt liv som är borta. Final i Let´s dance. Lite småtrevligt är programmet. Har beredskap i kväll och i morgon.
Håller på att läsa en bra bok av en författare som jag inte läst något av tidigare" Norrlandssvårmod" av Therese Söderlind. Så livet är ju inte helt illa fast jag vill kunna TRÄNA.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela