Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

På väg hem

Publicerad 2014-06-28 12:55:11 i Allmänt,

Ja vad skall man säga. Jag tycker att det är deprimerande att komma "hem" till Ramsele. Nedlagda affärer. Befolkningens medelålder måste närma sig 65-70år. Och fruktansvärt många överviktiga. 
Det råder ju stor arbetslöshet också. 
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo där igen. 
Men visst finns det mycket vacker natur. Men jag törs inte springa i skogen på grund av det finns så många björnar så nära byn. 
Men det är roligt att träffa alla. Men det känns bra att komma tillbaka till Skåne. Skåne är nog hemma för mig nu. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela