Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Löpning är bra...

Publicerad 2014-11-02 13:11:52 i Allmänt,

Har precis kommit hem från Skrylle där jag sprang milen (som bara är 9,6 eller något sånt) gick lusigt. Jag kan inte springa fort längre. Kan det vara åldern? Fast det är en massa gamlingar som springer fort. Jag borde kunna bättre. Men även om det gick långsamt så har man kvar den där positiva känslan efter att ha sprungit.Läste senaste Runners World när jag kom hem och där står det en massa om hur löpning påverkar kroppen positivt. Man har nästan känslan att bara du springer så har du inga problem och du förblir frisk. Nu stämmer ju inte det där, jag känner ett flertal som trots löpning och bra mat drabbats av cancer. På vissa föreläsningar svänger man sig med procent hit och dit om hur man undviker att få cancer om man gör si eller så. Men har man någon taskig liten gen som ger sig tillkänna så är det inte mycket som hjälper. Jag tror att man kan påverka sin hälsa genom att motionera och äta sunt, men ibland hjälper det inte. Nu skall jag avverka en del måsten. hittills har jag inte behövt jobba den här helgen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela