Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördagsmorgon igen....

Publicerad 2014-11-15 08:30:00 i Allmänt,

Och vad gör jag, sitter framför TV:n och nyhetsmorgon. Har läst Sydsvenskan. Försökte sova länge, men det gick inte. Tänker på småbarnsåren, då var man så trött på morgonen och man ville och kunde sova länge på morgonen om man någon gång fick lov att sova lite längre. Nu när man har möjlighet att sova längre (i alla fall på helgerna) vaknar man. Vi har ju Lufsen också som väcker oss.
Skall gå på spinningen idag om jag inte blir inringd ( har beredskap).
Och mina tankar idag går till Emelie som fyller 25 år. På torsdag får jag träffa henne. Då åker jag till Stockholm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela