Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tisdagskväll.

Publicerad 2014-11-04 21:12:02 i Allmänt,

Känner mig sur och irriterad. Anki och jag hade bestämt att vi skulle ha möte efter träningen idag. Tränade därför lite kortare. Sen blev jag faktiskt lite sur på Anki. Som lugnt satt kvar i bastun. Hann torka mitt hår, klä på mig, äta upp min macka, lägga min väska i bilen. Men nog om det.
Kanske var jag själv på lite dåligt humör. Oftast brukar jag inte störa mig så mycket på dylikt. Den här veckan känns jobbig. Inte en enda ledig kväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela