Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Dan före dan...

Publicerad 2014-09-25 23:08:59 i Allmänt,

Det är livsfarligt att umgås med andra löpare när man sprungit lopp och endorfinerna susar runt i kroppen. På bussen hem från Lidingö har jag mer än en gång sagt att nästa år gör jag det eller det. Och man har stora planer på hur mycket mer man skall träna för att uppnå dessa mål. På lördag väntar 30 km Lidingölopp och det blir TUNGT. Jag får nog använda pannbenet lika mycket som benen. Få se om det är starkt nog.
Nu skall jag krypa ner i sängen. Har fixat hela kvällen, är alltid nojig när jag åker bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela