Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fortfarande ickelöpare

Publicerad 2014-09-17 21:51:00 i Allmänt,

Kanske men bara kanske,  är jag lite bättre i min rygg idag. 
Nu är det mer än en vecka sedan jag sprang. Och det känns inte bra. Och med Lidingöloppet en dryg vecka bort. 
Har varit flitig med alternativ träning, spinning i måndags, i går cyklade jag en runda med racern. Idag var jag på cirkelträning. Men där kunde jag inte göra alla övningar. Spinning 45 minuter på det. Jag har inte vant mig vid Marias pass. Jag gillar inte jättelånga intervaller. Det är skönt att spola ur benen ibland. 
Så jag vet inte om jag ska fortsätta med de här passen. Nu skall jag försöka komma i säng någorlunda tidigt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela