Livet efter fjortonde januari.

Hemma igen efter en intensiv helg. På fredagskvällen öste regnet ner. Men de hade lovat sol till lördag. Vi vaknade också till strålande sol. Frukost vid nio. Sen upp på rummet för att chilla lite. Klockan elva gick bussen ut till Lidingö. Vi åkte buss, Tomas körde bil ut. Två kilometers promenad upp till starten. Jag startade klockan 13. Emelie och Niclas klockan halv två. Det var trångt, mycket trångt. Första kilometern gick på 8 minuter!!!!!
Det var tjockt i 3 km. Men även sen var det svårt att springa sin egen fart. Ständiga stopp. Folk bakifrån som skrek"Håll till höger".
På sista milen var benen stela, men jag tänkte aldrig tanken aldrig mera. Niclas fick kramp efter 20 km och fick gå springa om vartannat. Emelie hade massor av kraft kvar på slutet och blev därmed bäst av oss. Hon fick tiden: 3.12.33, jag 3.13.02 och Nille 3.31.00 Och de började genast planera nästa år!! Och visst är det en fantastisk känsla att klara av det, Det är en jäkla tuff bana.
Kön till gratisbussarna var den längsta busskö jag någonsin sett. Och att köra bil till hotellet tog enormt lång tid. På kvällen åt vi på en asiatisk restaurang. Men jag kunde äta minimalt av buffén, magen var mer än kass. Idag gjorde Tomas och Niclas en stor insats, Niclas körde de första 20 milen med ömmande ben. Tomas körde resterande och det ganska fort. tror inte att vi höll hastighetsbegränsningarna precis.