Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Ingen träning idag heller

Publicerad 2014-09-29 20:40:00 i Allmänt,

Om jag inte tränar känner jag mig rastlös. Hade anmält mig till spinningen men Niclas skulle fixa ett eluttag här hemma hos oss och det passade bäst efter Julias friidrottsträning. Så jag fick avboka spinningen och umgås en stund med söta Julia medan Niclas fixade uttaget. Men den j-vla fibern fungerar ändå inte.
Har packat det mesta för resan, jag har en stor resväska.
Nu börjar jag unna mig att längta. Jag tycker annars att man inte skall gå och längta till saker och ting. För på något sätt förstör man tiden däremellan och har man för stora förväntningar så kan man bli besviken. Men nu längtar jag till torsdag och Kreta. Och att få träffa och umgås med alla nära och kära.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela