Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Carpe diem

Publicerad 2015-12-20 08:41:36 i Allmänt,

Fånga dagen. Ett slitet uttryck kanske. Men nu har vi kommit till den tid innan julafton då julhysterin börjar märkas. 
Och jag gillar ju ljusen och musiken. 
Men om man inte tror på Gud och Jesus  varför firar man då julen? 
Jag tror att vi behöver den här helgen. Vi behöver lysa upp den här årstiden. Och det är också tiden vi träffar familjen och de vi inte träffar tänker vi lite extra mycket på. 
Idag är det fjärde advent. 
 Igår firade vi att Kongofamiljen kom hem. 
Det blev en trevlig kväll med god mat och stor gemenskap. Vi träffades hemma hos dem i Malmö. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela