Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Ingen mumie för oss....

Publicerad 2015-12-09 22:18:21 i Allmänt,

Vi hade extra undervisning på jobbet i kväll. Efter det tänkte vi att vi går ner till historiska museet och tar oss en titt på mumien som begravs på nytt den 11 december. Sista chansen att se honom var idag. Men när vi kom ner till stan ringlade sig en otroligt lång kö så vi vände. Här hemma har jag satt i mig en påse nötter sett på Homeland och fixat med tvätt och disk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela