Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Nyårsafton 2015

Publicerad 2015-12-31 09:00:00 i Allmänt,

Då har ett år gått igen. Vet inte ens om jag skall försöka mig på en sammanfattning. Vad gäller huset har vi gjort ovanligt mycket. Renoverat badrummet, lagt nya golv i hall och ett sovrum däruppe. Och växthuset som till sist kom på plats.
På löpar-fronten har det nog varit ett av mina sämsta år. Den ena skadan efter den andra har drabbat mig. Endast två tävlingar Tjejmilen och Lidingöloppet. Och i nuläget går det inte att springa igen. Fast just i detta nu så gör det INTE ont i mitt knä.
Måste iväg och handla ett par saker och om jag inte blir inringd (har beredskap) så skall jag ta mig till gymet. Beroende på hur mitt knä känns så blir det crosstrainer, löpband eller bara styrkeövningar. För något måste jag göra för så här är det utan träning är jag ingen rolig människa, jag är sur och irriterad, jag måste helt enkelt träna. Och om jag skall ha ett nyårslöfte så måste det vara att få igång min träning igen. Och kan jag inte springa måste jag hitta alternativa träningsmetoder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela