Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndagsmorgon i maj

Publicerad 2015-05-10 09:12:54 i Allmänt,

Regnigt och grått. Frukosten avklarad, halva tidningen läst. Det stod mycket om Lundaloppet, men jag hittade inget om Lejonbragden. Cyklade banan igår vid sex halvsju, fanns några kämpar kvar. Jag pratade med en kille, han hade 9 km kvar till 100km. Imponerande!
Själv har jag fortfarande ont i benet. Gick ändå på styrketräning när jag kom hem från jobbet igår. Gjorde de övningar som kändes någorlunda ok. Cyklade ju sen också. Det går bra att cykla men efteråt på kvällen gjorde det ONT.
F-n vad less jag är på att ha ont. Och detta är något jättekonstigt. Benet svullnar lite, blir ömt och känns lite värmeökat.
Nu skall jag sluta att klaga och ta mig an dagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela