Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Vill inte stiga upp...

Publicerad 2015-11-05 08:49:00 i Allmänt,

Jag hade nog blivit kvar en lång stund i sängen idag om inte Lufsen hade kommit in och i vanlig ordning börjat gnälla. Han är gammal och trött nu. Men när jag gick upp fick jag en svansviftning som belöning. Har sett Nyhetsmorgon,  mest elände, jag vill ha glada nyheter. Varför finns det så mycket hemskheter i den här världen? 
Varför krigar folk? 
Tänk vilken fantastisk värld vi kunde ha haft. I stället dödar man, rånar, misshandlar och våldtar. De flesta är förstås inte såna men det finns för många av " de onda". Frågan är väl varför blev de onda? Nu orkar jag inte tänka mer på allt det hemska. Nu skall jag gå en runda med Lufsen och sedan skall jag åka och ombesiktiga bilen. Och ta ett varv på Nova kanske. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela