Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

3 år.

Publicerad 2015-10-14 21:55:00 i Allmänt,

Idag är det 3 år sedan jag blev opererad för mitt Aortaaneurysm. Nu tänker jag inte lika ofta på det. Det är bara ibland som tankarna kommer över mig och jag inser att jag har ett konstgjort kärl, en stor del av kroppens största kärl är ett implantat. Jag är tacksam över min kirurg som sa att jag kunde leva som vanligt och träna. En del av de andra läkarna sa att jag inte skulle anstränga mig. Att jag skulle tänka på mitt bodtryck och ta det lugnt. 
Det enda han sa att jag inte skulle syssla med var bollsporter och tyngdlyftning. Slag mot magen är ju inte att rekommendera.
Blev inget gym i morse, vi jobbade över till halvelva i går kväll p.g.a. akuta patienter. I morse var jag rätt mör.
I kväll blev det spinning. 
En del av kvällen gått åt till att försöka fixa med Sparbanken. Tror att jag börjar komma underfund med saker och ting nu. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela