Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fortfarande ont...

Publicerad 2015-10-06 22:11:54 i Allmänt,

Smärtan bakom skulderbladet finns kvar. Kanske har det varit LITE bättre idag. Inget springande i Skrylle idag. Det blev 8 km:s promenad med Anki. Trevligt att hinna prata lite också. 
Sen jag kom hem har jag mest legat i soffan, ätit och sett på TV. Slutet på Tro, hopp och kärlek. Aktuellt. Och nu tittar jag på "Sanning om träning". 
Jag antar att om man vill bevisa något så beroende på hur man lägger fram det så kan man alltid få rätt. 

Min kvällsmat. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela