Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Publicerad 2015-09-26 23:57:30 i Allmänt,

Tidig frukost. Bussen gick klockan åtta. Start kl: 9.10. Tuff bana tog det lugnt, det kändes bra. Nöjd med tiden 57:24.

Följde Emelie och Niclas till starten på 30 km.

Niclas vid 7 km

Emelie vid 7 km

Nej jag vill inte ha.

Trött Emelie efter 30 km.

Niclas sprang in på 2:56 och Emelie på 3.18. Hon gjorde en bragd som tog sig igenom trots nästan ingen löpträning.

Öl i skybaren. Mat ute på stan och nu är det dags att sova.

Kommentera inlägget här