Ångest- mil
Ännu en söndag med klump i bröstet. Fast Stockholm ligger lite närmare än Kongo och framförallt är det lättare att ta sig dit.
Men att säga hejdå är aldrig lätt.
Vi begav oss till Skrylle efter det att Tomas kört Emelie till stationen. Skrylle är ett ställe vi flyr till när det är jobbigt. Som när jag för snart 4 år sedan hade varit på vårdcentralen och var helt övertygad om att jag hade en stor tumör i buken och att jag skulle vara död inom ett halvår. Då gick vi Ulastigen och pratade om vilket scenario det kunde bli.
Idag var det förstås lättare stämning. Tomas gick Ulastigen med Lufs och jag sprang/gick/joggade milen. Lite jobbigt med för många stopp. Och vissa Pokémon sliter sig eller går upp i rök. Jag slösade alla mina bollar på en Wild Golbat på nästan 1000 poäng. I backarna i slutet på milen och jag tog den aldrig. Där står man och retar upp sig blir av med bollar och inser till sist att jag måste springa vidare, jag kan inte låta ett fantasimonster hindra mig. Patetiskt tycker nog en del. Men ganska roligt tycker jag i alla fall ännu så länge.
Nu skall ge mig i kast med Sydsvenskans kryss och sitta i solen lite. Sen väntar gräsklippning.
