Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Verkar bli en lugn dag😊

Publicerad 2016-08-07 15:21:00 i Allmänt,

Ännu inget jobb. Klumpen i bröstet sitter kvar. Har sprungit en runda som lindrade en stund. Men nu känns det likadant igen.
Jag känner mig handlingsförlamad på något sätt. Vill inte ta itu med något heller. Beredskapsmobilen känns också som en tickande bomb. På något sätt jobbigare då den INTE ringer. Vädret är sol och moln omvartannat. Mest moln kanske. Inget strandväder precis.
Tomas har handlat nya blommor. Jättefina. Och jag vill bara gråta....

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela