Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Jag är nog galen....

Publicerad 2016-01-06 12:55:05 i Allmänt,

Mitt knä kändes bra när jag gick upp idag. Och genast var det en röst som sa till mig att jag skulle ut och springa. Fast en annan röst skrek LÅT BLI. 
Men...jag tänkte att 7 km blir nog bra. Och vädret är fantastiskt sol och minus 4 grader. Så jag gav mig ut. De första 100 meterna kändes bra. Efter ett par till insåg jag att det här går inte. Men vetskapen om hur dåligt jag skulle må om jag bara vände hem gjorde att jag bestämde mig för att gå en lyktstolpe jogga en. Vilket jag gjorde. Om det var bra eller dåligt kär jag veta i morgon. Men själen mår lite bättre.....😊

Lite kyla på skadar nog inte......

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela