Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Varit flitig😊

Publicerad 2016-07-03 14:06:43 i Allmänt,

Att ha beredskap gör att man inte riktigt slappnar av trots att man är "ledig".
Man vet inte riktigt hur mycket man törs påbörja eftersom man måste åka in direkt när telefonen ringer.
Rabarberna växer så det knakar. Så jag har gjort rabarberkräm. Jag har lagat halloumigrytan som skall ätas när vi kommer fram till vandrarhemmet på onsdag.
Lasagneplattorna som har kort datum fick jag göra lasagne på.
Och jag hann rensa lite ogräs innan störtskuren kom.
Och tisdagsträningar ligger nu ute som ett evenemang på FB. Måste skicka ut mail också.
Det är sol och moln omvartannat.
Har börjat läsarn ny bok.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela