Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Bara att gilla läget...

Publicerad 2017-04-06 07:49:08 i Allmänt,

Skall jobba kväll. Hade sett fram emot. Sovmorgon. Löptur. Eller cykeltur på en nyservad racer. Kanske gymet. Men... först och främst kunde jag inte hämta cykeln i går för att jag jobbade över. Och eftersom vi har stopp i toaletten så kommer det någon för att förhoppningsvis fixa detta. Så där rök min sovmorgon. Denne man är för övrigt redan här. Få se hur lång tid det tar. 

Måste helst hämta cykeln. Får nog bli med bilen. Och för övrigt är det inte speciellt varmt ute. Och jag har ont i min vänstra bröstmuskel. Något att glädjas åt? 
Ja hemskt mycket förstås om man tänker på allt elände i världen. Så ja det är bara att ta sig an den här dagen också. 
Och det verkar inte gå att fixa stoppet så lätt. 😫

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela