Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Uterumshäng

Publicerad 2017-04-09 19:10:18 i Allmänt,

Till sist blev den här dagen riktigt fin. 

Inget jobb på beredskapen. Känns lite märkligt. Att inte jobba men hela tiden vara beredd på det. Men jag har testat racern idag med. Jag gar sprungit Sankt Hans Extremebanan. Cyklade ner och släpade mig runt 2 varv. Så det känns rätt bra. 
Rensat lite ogräs också men där har Tomas gjort en mega-insats. 
Och nu efter att ha ätit sitter vi som två pensionärer i vårt uterum. Dricker kaffe och läser en bok. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela