Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Hur kan det vara så svårt??

Publicerad 2017-10-13 23:04:45 i Allmänt,

Kom hem kvart i sju. Tog nästan en kvart att cykla från Olympen. Tror att det blev några extra kringelikrokar. Var på spinningpass där för första gången. 

När jag kom hem möttes jag av Tomas liggande i soffan, trött efter att ha klippt gräset och räfsat gräsmattan. Fattar inte att det var tvunget att göra det i kväll. Han tyckte inte att vi behövde laga mat, han tyckte att jag kom hem sent, han förstod inte varför jag behövde träna i kväll. 
Så jag lagade maten, jag diskade. Han gick och lade sig. Jag gick igenom 14000 bilder för att hitta bilder på Ruben som fyller 13 år.  Tvättade. Det blev inte bättre av att jag sedan råkade väcka honom när jag klampade in för att ta fram mina löparkläder till morgondagens Skrylle Challenge. 
Så nu har vi ett minst sagt kyligt klimat härhemma. 

I väntan på spinningpasset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela