Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lyssna på kroppen.

Publicerad 2017-10-21 16:41:53 i Allmänt,

(null)

Vaknade ganska tidigt av att hjärtat gjorde extraslag. Kollade pulsen. Massor av extraslag. Jag brukar ha enstaka. Tankarna började mala. Varför uppförde ❤️ sig så här. Ett stressmoment har varit Linas matkasse. Jag vet att det låter konstigt men det är så många moment till varje middag. Så där och då bestämde jag mig. Inga fler Linas matkasse inom överskådlig tid. 
Lite om gårdagen, sprang en runda efter jobbet. Benen kändes blytunga. Bara jobbigt. 
Emelie bestämde sig sent för att åka ner till Skåne. Tomas hämtade henne vid tåget. 
Frukost med både Oscar och Emelie. Lyx💚. 
Sprang en långsam runda på en mil. Tog några Pokemon. 
Nu är vi på väg till Malmö för att fira Ruben🎂🎉🍾🥂🌸. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela