Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndag 15 oktober

Publicerad 2017-10-15 09:11:14 i Allmänt,

Egentligen var det i går jag skulle ha skrivit för just i går var det 5 år sedan mitt liv förändrades. Det va då jag blev opererad för ett stort aortaaneurysm. Det var då jag började skriva den här dagboken på nätet. Min tanke var att skriva i 5 år. Jag får se nu vad jag skall göra fortsätta eller inte. 

Jag firade gårdagen med att springa Skrylle Challenge. 13 km. Niclas sprang 26 km. En fin bana. Lerigt underlag förstås. 
När jag satt och letade resultaten för loppet dök reklam upp för Stockholm marathon. En ny sträckning. Och jag gar inte sprungit ett marathon efter min operation. Jag har sprungit 30 km Lidingölopp. Fort gick det inte men jag gjorde det! Jag kommer i håg när jag låg i sängen på sjukhuset och en läkare sa att jag inte skulle springa. Att jag inte skulle anstränga mig i framtiden. Jag är så glad att han som opererade mig sa att det enda jag skulle undvika i framtiden var bollsporter och tyngdlyftning. Ett lätt val. 
Befinner mig i nuläget i soffan framför Tv:n.
Nyhetsmorgon. Skall snart ta itu med tvätt och annat plock. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela