Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndag och klump i bröstet

Publicerad 2017-10-22 17:00:44 i Allmänt,

  • Alltid när barnen åker iväg känns det tomt och ångestfyllt. Vi firade Ruben hos farmor och farfar igår. I morse åt de frukost här innan de körde vidare mot Sthlm. Emelie åkte med dem. En blixtvisit. Vi har ju Oscar här hemma och även om det känns stökigt med alla lådor så kommer det att kännas hemskt tomt när han flyttar. Och ändå är det ju tidens gång. Barn kan inte bo hemma hos sina föräldrar hur länge som helst. Men det är svårt. Kanske får vi se lite mera av honom när han skall bo i Lund. 
  • Idag har vi varit på Torna Hällestads lanthandel och ätit brunch med Erika och Lennart. 
  • Jag måste nog ta mig ut på en löprunda så kanske jag mår lite bättre sen. 
  • (null)
    (null)

    (null)

    (null)

    (null)

    (null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela