Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Vill inte...

Publicerad 2017-10-01 19:28:18 i Allmänt,

För första gången i mitt liv så vill jag inte gå till jobbet i morgon. En stor del av den här helgen har jag tillbringat liggandes på soffan i vardagsrummet. Varit uppe lite då och då men smärtan i benet kommer så fort jag går upp. Förut hade jag ändå inte tänkt tanken ens att inte gå oavsett hur ont jag hade haft. Men jobbet är inte detsamma längre. Och att ställas inför uppgifter man inte riktigt  behärskar är jobbigt. 

Få se hur det känns i morgon bitti. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela