Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Jetlaggad

Publicerad 2018-12-01 23:11:56 i Allmänt,

Vaknade av att någon ruskade i mig. Klockan nio. Brukar aldrig sova så länge. Det var Tomas. Oscar och Johanna skulle komma på frukost kl tio. Så det var bara att stiga upp. 
Tomas åkte och handlade medan jag började fixa. Vi åt frukost med dem. Tomas och Pscar bytte däck på bilarna, jag började klä granen. 
Det tog två timmar att få den klar. Jag fick åka ut och köpa en belysning till för det såg för futtigt ut med bara en. Men nu är den klar! 
Har hunnit med en del av det andra pyntet också. Får göra klart i morgon. 
Vi har varit i Kävlinge och lämnat julkalendrar till Emma och Julia. 
Sett sista avsnittet av Vanity Fair. 
Klockan är över elva och jag hoppas jag kan sova


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela