Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Långsammaste löprundan ever...

Publicerad 2018-12-05 21:14:04 i Allmänt,

Gymet i morse. Var så trött, hörde inte ens klockan när den ringde. Är fortfarande jetlaggad. Sprang en mycket långsam runda efter jobbet. Jag fattar inte hur det kan gå så här dåligt. Tog inte klockan så jag vet åtminstone inte hur långsamt det gick. 
Men jag känner att jag är glad att jag sprang i alla fall. 
UltraVasan 45 känns rätt långt borta. Men det är ändå ganska lång tid kvar att träna på😊. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela