Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Om detta hade varit en vanlig måndag...

Publicerad 2018-12-31 22:04:33 i Allmänt,

Bara för att det är Nyårsafton känner jag mig deppig. Det kändes så rätt att bara ta det lugnt och chilla framför TV:n. Tomas hade varit sjuk. Vi hade båda jobbat mycket. 
Men nu känns det bara fel. Orkade inte planera maten och allt blev halvdant. Inget smakade gott. Skall aldrig göra så igen. Kände bara inte för att laga mat, därför blev det som det blev, smaklöst, äckligt. 
Skall sluta gnälla nu. Vi har sett flera filmer. Nyårsafton är bara en dag som alla andra. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela