Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

På väg hem

Publicerad 2018-12-16 20:41:14 i Allmänt,

Sitter på tåget. Vi har en dryg timme kvar. 
Som det ser ut kommer vi att hålla tiden. 
Brunch med Jeanette, Daniel och Ruben. 
Sen hjälpte vi Emelie att packa. Det sista är nästan det svåraste man tycker att det är slut men hela tiden hittar man nya saker att fixa med. Vi har en del av hennes kläder med hem. 
Hon kommer ner på onsdag. 
Det är alltid lite tungt i bröstet när man åker. Emelie träffar vi snart igen. J och D firar julen i Gäddede. Sen åker E till Singapore. Då blir det tufft för föräldrarna. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela