Livet efter fjortonde januari.

När jag började skriva så var det ju för att komma tillbaka till livet efter min operation. Just nu skulle den kanske heta"Min väg till Stockholm marathon". Men att springa marathon i Stockholm är ett sätt för mig att bevisa att det går att springa ett marathon. För när jag låg där i sängen på sjukhuset och mådde som sämst så var det flera av läkarna som sa att jag inte skulle anstränga mig mer eller springa intervaller och jag grät.Jag är glad att det fanns en som sa att jag kunde. Kommer fortfarande ihåg hur de första löpstegen kändes. I början var det som om jag inte hade någon känsel, som om benen inte tillhörde kroppen. 
Nu vet jag ju inte om jag kommer att klara det men jag kommer att försöka......