Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Face the fact

Publicerad 2018-01-28 18:24:02 i Allmänt,

Alltså..jag sprang Skryllemilen på 1:03. Fatta hur mycket jag har att träna. Nu tog jag inte i allt jag kunde. Och jag hade kanske gårdagens 19 km i benen, men ändå. Innan jag gav mig ut läste jag i Paolos budord, jag brukar hämta motivation från honom. Löpträningen för veckan ser ut som följande:
I morgon måndag löpning innan jag börjar jobba. 35 min med fartökningar. 
Tisdag jag måste hålla i träningen i Skrylle backe undrar hur det skall gå
Onsdag måste helst springa efter jobbet
Torsdag spinning
Fredag få se vad kroppen vill
Lördag 2 x Skryllemilen. Det blir tungt
Söndag vet ej men jag borde springa något
Ikväll blir det att titta på handbollsEM:s final
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela